..Blir jag så frustrerad över hur en del personer beter sig. Jag blir frustrerad men oxå så förbannad. När inte ett enda  ord går in i denna personens huvud, vad ska man då göra? Jag har hållt mig på min kant för mina barns skull, för att dem ska kunna ha kontakt. Men när säger man stopp? När har man "rätt" att säga ifrån? Jag har nog aldrig känt mig så sviken av en person. En person jag ska kunna ha tillit till. En person jag egentligen ska se upp till, men det är de sista jag gör.. Bägaren är påväg att rinna över...

-----------------

Min mamma va den bästa mamman i mina ögon. Hon hade livet framför sig och va så glad för allt som skulle ske. Hon hade allt ordnat för sig och jag vet hur mkt hon verkligen njöt av livet. Hon ställde upp i alla lägen. Hon va en underbar mormor åt mina två tjejer. Efter hennes bortgång så har jag fått kämpa så in i helvete för allt. Har nog aldrig känt mig så ensam sen hon gick bort. Jag behöver styrka. Vart är du när jag behöver dig, mamma? Uppe där bland molnen och lyser som den starkaste solen på dagen och den starkaste stjärnan på natten. Jag vill tacka dig av hela mitt hjärta för att du har gjort mig till den jag är idag. Är så stolt över att vara din dotter! Jag älskar dig! ❤️



Kommentera

Publiceras ej