Frågade mig själv om jag verkligen skulle skriva något här idag... Det är mkt negativt och jobbigt som händer och det är inte alltid kul att skriva eller läsa om det hela tiden. Känns som att det enda jag skriver är negativt nu för tiden. Men jaaa...
 
Idag va jag på ögonmottagningen med Malwa. Det visade sig att hon inte har nå fel på synen. Skönt. Men förstå va sööt hon hade varit i glasögon, men jätte gluggen hon har. ;) haha! Kan ju komma sen så. Tuvsan fick ju glasögon för inte så längesen, hon kanske har haft dem i lite mer än 1 år. Så himla fin i sina glasögon är hon. Min prinsessa!
Käkade sedan lunch med Tessan på stan, strosade lite också innan jag tog bussen mot dagis. Tuvsan hade haft en suuper bra dag på dagis, som alla andra dagar. :) Jag är så glad att både hon och Malwa går där, nöjd med personal och allt. Malwa har dock inte vant sig med lämningarna där ännu men hon skriker inte lika mkt nu och det går över fort bara jag har gått. Skönt det! Så mkt mer har inte hänt idag. "Lite" turbulens hemma så jag tog med mig Tuvsan och cykla hem till Lena för att surra lite. Diezel (hunden) blev så glad när Tuvaliee kom så dom va ute och lekte en stund på gården. En helt underbar hund det där. Finns nog ingen som är som han. :)
 
Flickorna är nattade sen 45 minuter sedan. Ska väl typ ta mig en dusch nu och sen krypa ner jag med. Är helt slut i kropp och själ. Skönt att jag har tid på familjehälsan imorgon så jag får prata av mig detta jävla helvete som pågår. Usch säger jag bara. I ett förhållande så måste man få säga som man känner utan att det ska bli bråk. Mer än så säger jag inte nu..
 
God natt! Puss och Kram
 
Saknar dig, älskade mamma! Jag vet vad du hade sagt om du fanns med oss här på jorden. Du hade varit så arg över detta. Men jag vet också med mig att han inte hade vågat bete sig såhär illa om du fanns. Helt sjukt! Tuvsan längtar efter dig, hon gråter ibland och ibland pratar hon om dig med ett leende. Vi älskar dig mer än allt! <3
Ja, nu va det ett tag sen jag skrev här igen. Har inte haft tid eller lust. Den vanliga orsaken. :)
Det rullar på med allting, dock så känns det väldigt långsamt en del ggr. Malwa går på dagis nu tack och lov. Hon är frisk, PEPPAR PEPPAR! Hela förra veckan va hon hemma från dagis. Blev så trött, hade bokat körlektion på tisdagen men det va bara att boka av den. Men nu jäklar ska vi köra nya tag, trots en del motgångar. Men jag kan inte "ge upp" om mig själv. Måste fortsätta stå på benen, för mig och mina barns skull. Ringde till körskolan idag men det va jätte konstiga tider som va lediga. Jätte tidigt på morgonen innan jag ens hunnit lämnat flickorna på dagis. Men jag får prata med personalen på dagis om det så kanske jag får lämna dem tidigare och sen hämta dem tidigare. Så att det fortfarande blir samma timmar. :) Kanske går!
 
Har suttit och knåpat ihop mitt personliga brev.. Vem kom på den skiten? Jag kände mig totalt nollad i huvudet och det tog sin tid att komma på vad jag skulle skriva för rader. Men nu är det gjort så strax ska det skrivas ut lite papper så jag kan lämna in imorgon. Så får man se hur det går. Håll tummarna åt mig!!!! :)
 
Va till kuratorn på onkologen idag. Det va ett tufft möte, jag grät och grät. Men det är ändå skönt att få komma dit och prata av sig. Dock så bokade vi inga fler tider. Men jag ska nog kontakta en annan kurator så jag får komma och prata av mig. Mår inte bra i varken kropp eller själv, mkt som tynger hjärta och hjärna. Känner mig helt slutkörd i kroppen och har inte mkt ork över. Vilket någon inte alls kan förstå. Jag får bara klagomål efter klagomål. Inget uppskattas av det jag gör och jag är så trött på att höra allt det negativa hela tiden. Gör jag aldrig något bra? Varför vill man då leva med mig? Om det alltid måste komma något negativt efter det positiva?! Jag fattar verkligen inte..
 
Saknar mamma. Nå så fruktansvärt. Och nu när allt det praktiska har lagt sig så kommer det mkt funderingar. Väldigt skönt att allt annat är klart men ändå, nu hinner allt ikapp på nå vis. Hon va ju den viktigaste personen i mitt liv och nu är hon borta. Livet är för mig en gåta, så himla orättvist det kan vara. Fy! Jag älskar dig, mamma! Ge mig kraft och ork. <3 <3 <3
 
 
 
Sambon på hockey och jag slappar i soffan. Flickorna sover sen 19 tiden. Har tagit mig en dusch och babblat med kusin Malin i luren. Hon och moster kommer hit på Lördag för att vara barnvakt åt flickorna & sova över här med dom. Vi ska åka till Stockholm för att se på Melodifestivalens final i Friends Arena och sova på hotell en natt. Ser fram emot att få åka iväg bara vi två och rå om varandra lite. Har varit mkt dom senaste månaderna och det har sugit energi ur oss båda. Men det har varit super bra och vi har funnit varandra igen vilket jag tycker känns jätte skönt. Det blev lite för mkt när mamma gick bort, att inte få bearbeta hela den resan och känna att man inte har stöd ifrån vissa som man trodde skulle stå där och stötta mig. Jag kände mig så fruktansvärt ensam och allt va bara elände. Men nu är det nya tag som gäller och det känns så skönt att vi båda är positiva till att gå iväg och prata tillsammans, för det har gjort allt så mkt bättre. Så i mina ögon kan allt bara bli bättre mellan oss. Längtar tills på lördag!
 
Igår trodde jag att jag skulle bli knäpp på riktigt. Mådde jätte bra hela dagen men sen på eftermiddagen va det som att få en käftsmäll. Det kändes som att hela jag rasa ihop, sov hela eftermiddagen, va ledsen och helt slut i både kropp och själ. Tog mig ut på en kort promenad trots att det va väldigt vingligt, sen tog jag en dusch och la mig vid 21.00. Kände mig inte lika deppig imorse, det va mer tjockt i halsen och näsan snora mer än vanligt. Känner mig fruktansvärt trött så jag ska bara skriva klart detta inlägg sen gå och lägga mig. Ny dag imorgon med dagislämning. Men skönt att jag inte har planerat in något medans flickorna är på dagis. Ska bara hem och ta det lugnt, plocka lite och skriva ihop ett mail som jag blivit bedd om. Ska även ringa körskolan som jag egentligen skulle ha gjort idag, boka körlektioner samt halkbanan. Blir så nervös bara jag tänker på halkbanan. Men, mammas röst snurrar i huvudet och det är ju som en present ifrån henne så det får mig bara mer taggad till att bara köra på och få körkortet klart. Innan jag fyller år, den 1 juli så ska det finnas i min hand. Hej och hå! :)
 
Nu ska jag borsta tänderna och skutta i säng. Sov gott! Puss och kram
 
Saknaden efter dig, mamma. Den går inte att beskriva. Det är så jobbigt utan dig, bara tanken av att jag ska fortsätta leva mitt liv utan att du finns här hos mig får mig att bara vilja gråta. Allt det roliga som kommer hända eller saker som händer med flickorna, jag vill ju ringa dig och tala om allt. Jag älskar dig mer än vad ord kan beskriva. Du är för evigt med mig trots att jag ej kan se dig, krama dig eller få höra din röst. <3 <3 <3