Att söka hjälp för sina problem är inget fel. Tvärtom, det är de bästa du kan göra för dig själv. Mår man dåligt och inte får bukt för det man mår dåligt över så finns det folk som har det som jobb, att hjälpa andra. Gör det innan det gått för långt! 

Jag minns så väl mitt första möte med en kurator som mamma tvingat på mig. Jag va så hatisk emot kuratorer, tyckte inte alls om dem. Kände en så stark irritation innan mötet och även en stund när vi väl satt där. Men det släppte och jag pratade som aldrig förr. Min mamma va även med mig in på detta möte, hon va väldigt orolig för mig & mitt mående. Efter mötet minns jag så väl känslan jag hade i magen, det kändes tomt och jag trodde att jag svävade fram. Jag hade aldrig känt innan hur magen skulle kännas om den inte va i uppror! Det va så häftigt! Jag va en glad och positiv tjej igen! Är så glad för mammas val hon gjorde där, nu såhär i efterhand. :) 

Fick återigen besöka en psykolog efter jag fött Tuvaliee. Mitt mående dalade som bara den, jag blev skygg, fick panikångest och en hemsk yrsel. Så utelek va inte det första valet men såklart ett måste för Tuvaliee. Men det va tuffa dagar. Beslöt mig sen för att ta kontakt med en psykolog och det va de bästa valet. Kom upp på benen igen efter en hel del samtal och jag slutade inte gå för att jag började må bra. Vi fortsatte att nöta några till samtal. Hon hjälpte mig och det är jag evigt tacksam för! :) 

Så va inte rädd för att be om hjälp om du mår dåligt! Men gör det innan det går för långt.. Trampa inte i samma spår, få ist fram vägen så att du kan fortsätta trampa utan att fastna! 





Kommentera

Publiceras ej