Emma, Mamma till Tuvaliee & Malwa!

Ja, nu va det ett tag sen jag skrev här igen. Har inte haft tid eller lust. Den vanliga orsaken. :)
Det rullar på med allting, dock så känns det väldigt långsamt en del ggr. Malwa går på dagis nu tack och lov. Hon är frisk, PEPPAR PEPPAR! Hela förra veckan va hon hemma från dagis. Blev så trött, hade bokat körlektion på tisdagen men det va bara att boka av den. Men nu jäklar ska vi köra nya tag, trots en del motgångar. Men jag kan inte "ge upp" om mig själv. Måste fortsätta stå på benen, för mig och mina barns skull. Ringde till körskolan idag men det va jätte konstiga tider som va lediga. Jätte tidigt på morgonen innan jag ens hunnit lämnat flickorna på dagis. Men jag får prata med personalen på dagis om det så kanske jag får lämna dem tidigare och sen hämta dem tidigare. Så att det fortfarande blir samma timmar. :) Kanske går!

 

Har suttit och knåpat ihop mitt personliga brev.. Vem kom på den skiten? Jag kände mig totalt nollad i huvudet och det tog sin tid att komma på vad jag skulle skriva för rader. Men nu är det gjort så strax ska det skrivas ut lite papper så jag kan lämna in imorgon. Så får man se hur det går. Håll tummarna åt mig!!!! :)

 

Va till kuratorn på onkologen idag. Det va ett tufft möte, jag grät och grät. Men det är ändå skönt att få komma dit och prata av sig. Dock så bokade vi inga fler tider. Men jag ska nog kontakta en annan kurator så jag får komma och prata av mig. Mår inte bra i varken kropp eller själv, mkt som tynger hjärta och hjärna. Känner mig helt slutkörd i kroppen och har inte mkt ork över. Vilket någon inte alls kan förstå. Jag får bara klagomål efter klagomål. Inget uppskattas av det jag gör och jag är så trött på att höra allt det negativa hela tiden. Gör jag aldrig något bra? Varför vill man då leva med mig? Om det alltid måste komma något negativt efter det positiva?! Jag fattar verkligen inte..

 

Saknar mamma. Nå så fruktansvärt. Och nu när allt det praktiska har lagt sig så kommer det mkt funderingar. Väldigt skönt att allt annat är klart men ändå, nu hinner allt ikapp på nå vis. Hon va ju den viktigaste personen i mitt liv och nu är hon borta. Livet är för mig en gåta, så himla orättvist det kan vara. Fy! Jag älskar dig, mamma! Ge mig kraft och ork. <3 <3 <3