Ibland verkar en del personer tro att jag vill må dåligt, att jag inte vill ha ett jobb och att jag bara vill "glassa" omkring på dagarna medans barnen är på skola/dagis. Hur dumma är ni? Vem fan vill må dåligt? Vem fan vill vara arbetslös och samtidigt vara ensamstående till två barn? Vem vill "glassa" omkring hela dagarna och inte göra ett skit? Jo, jag är just den personen som är jävligt less på detta... Så sluta kom med påståenden eller ens den tanken. Men jag kan inte hjälpa att min kropp (tydligen) är svagare än många andras och inte orkar lika mkt. Jag har en gång blivit inlagd pågrund av att jag va sönder stressad & det vill jag aldrig någonsin vara med om igen. Inte kul för någon, framförallt inte för mina barn som får tusentals tankar & frågor. Där svaren kanske inte alltid är så lätta att förstå. Men jag försöker så gott jag kan med mitt och deras liv. Jag gör det bästa jag kan just nu. Men jag har en del att fixa med, läkartider, stressa med barn för att hinna med två olika bussar, hinna dona hemma eller gå på möten innan hämtning igen. Städning, tvättning, laga mat, söka jobb, plugga teori, läxor och en massa doningar. Medans andra kliver upp på morgonen, klär på sig, äter frukost, borstar tänderna och sedan sätter sig i bilen för att åka till jobbet. När jobbet väl slutar så åker hen hem, har en chans att lägga sig på soffan en stund innan matlagning, kanske mer slapp efter det eller en maskin att tvätta innan dusch och sen sova.. Lätt för andra att säga saker som andra ska göra eller hur de ska leva när dom inte ens förstår hälften av det en annan försöker få ihop vareviga dag. Jag älskar mina barn mest i hela världen och det finns inget jag inte skulle göra för dem. Men ibland är det tufft. Och det måste man få känna som mamma eller pappa ibland, utan att någon ska stå där och peka med fingret och säga "valet att skaffa barn va ditt eget!" Mkt väl medveten om det. Men tufft får man tycka att det är ändå!
💥
